Jag brukar kolla på Nyhetsmorgon på 4:an varje morgon. Och på helgerna brukar det va rätt bra gäster och intressanta ämnen. Igår var det ju söndag och ämnet var en pappa som inte kunde knyta an till sitt barn. Som typ en pappa-depression. Här är länken om man missat det: http://www.tv4.se/1.1445457/2010/01/17/familjeterapeuten_agnetha_svensson_chattade_om_foraldra_barnrelationer
Det gjorde nog starkt intryck på många som såg det, och även på mig. Jag gick och tänkte på det hela dagen sen. Vilken tur att man inte lever i ett sådant förhållande där pappan är helt känslolös inför ungens liv. Därför lade jag så extra mycket märke till va Kim sa och gjorde just igår. Han sa vid ett tillfälle -Nina, tycker du inte att Mio blir sötare och sötare för varje dag? Nu är han ju en riktig liten person. Självklart lägger jag märke till det, och va skönt att det inte va jag som försökte få honom att se vad jag såg. 
På kvällen var Mio lite konstig, han ville inte äta och han verkade försöka bajsa men det kom inget. Han är ju nästan konstant lite förstoppad så vi bestämde att han skulle få ett microlax. Sedan turades vi om att bära och gunga med honom. (han tycker det känns bäst) Det va så skönt att dela oron om han skulle bajsa eller inte och hur vi skulle göra med välling osv. Det var inte bara jag som gjorde allt själv. En vanlig dag kanske jag inte skulle ha tänkt så mycket på det. Men inslaget i Nyhetsmorogon gjorde att jag fick jämföra med mitt eget liv lite. Och känna mig glad och lyckligt lottad ändå!